För några år sedan besökte vi med Blancha en så kallad "hästpratare".
Vi hade precis flyttat in i vårt hus och egna stall.

Under en tid frågade jag alltid mamma om jag såg för lång ut på Blancha, för jag var livrädd för att växa ur henne. Men mamma tyckte inte det.

Jag och mamma tyckte det skulle bli jättespännande o se vad Blancha sa, medans pappa tyckte att det inprinsip var bortkastade pengar då han inte trodde på sådant.

Denna hästprataren bodde på Gotland har jag för mig, och nu var hon i Örebro för att ta emot kunder.

Blancha har varit ganska stirrig när hon kommit till nya platser, men när vi lastade ut henne där så var det som att hon alltid hade bott där.
Hon var så lugn.

Vi gick in i ett jättefint stall med kristallkrona i taket, och ställde Blancha i en box.

På en pall vid boxinsläppet satt hästprataren.

Hon förklarade för oss att hon nu kommer vara tyst en stund för att "prata" med Blancha.

Vi hade inte berättat ett skvatt om Blancha, förutom att hon hette just Blancha och var 13 år.

Tiden gick och hästprataren skrev 2 A4 sidor med Blanchas tankar.

Tjejen hade en bandspelare med röstinspelning, så att man fick på band vad hästen hade sagt.

Hon började med att säga att Blancha var pratglad och ganska så "öppen", för vissa kunde vara svåra att få kontakt med.

Sen berättade hon att Blancha var orolig över en sak, hon vill inte säljas.
Blancha berättade att jag säger att jag är för lång, och hon blir rädd för hon vill stanna hos oss.

Hon berättade att jag var rädd för att hoppa, och då blir även hon rädd.
Blancha sa att jag egentligen skulle ha en lite modigare häst så att jag slapp vara rädd.
Hon tyckte att dressyr var svårt för att hon var lite stelare i ena varvet, och hon ville inte att jag skulle bli ledsen över att det inte gick så bra.

Så sa hon att det är hoppning vi egentligen är bäst på, så om du vågar så vågar jag, berättade hon :3

Hon sa att hon hade gått lös en tid, sen började de att rida henne och gick tydligen för fort fram, så hon
"satte sig på tvären" Så de fick börja om igen.

Sen kom hon till någon tjej som var snäll, sen till någon annan tjej. Dock kände dessa tjejer varandra (de var kusiner).

Sen kom hon till några som inte verkade kunna så mycket om hästar, de var lite nybörjare enligt Blancha.

Sedan kom hon till oss, och hon vill aldrig mer flytta.

Hon sa att hon älskade mig, och det största var hjärtat emellan oss ♥

Var sååååå rädd över vad hon skulle säga om mig.
Tänk så hade hon sagt att hon hatat mig?! Hahaha ;)

Hennes "granne" i förra stallet slabbade så mycket när han åt, det störde henne. Hon tyckte inte alls om honom.
(Så sant, vi var tvugna att sätta upp en gardin mellan boxarna så de slapp se varandra)

Sadeln hon hade som vi fick med, gjorde ont. Den gjorde så att hennes framben domnade bort för de låg på bogbladen(!!!)

Hon tyckte Emmi Lee var rent ut sagt jävligt jobbig.

Gubben i huset tycker det här är strunt, onödigt.

Hon hade bråkat lite vid lastning, men så sa hon att "nu har Bea bestämt sig så nu får jag väl lov att gå på ;) "
(förut gick hon på transporten på andra försöket för jag var väl lite mesig. Men så en dag så tänkte jag nu jäklar ska du gå på på FÖRSTA, och det gjorde hon. Sen dess har hon gjort det)

Blancha sa så mycket och vi var helt chockade.
Det funkade på RIKTIGT.

Hästprataren undrade om vi hade några frågor, och vi hade bestämt oss för att fråga om hon ville ha föl.

Blancha svarade att "ja, men inte just nu, senare".

Detta var en upplevelse vill jag lova.

Alla fällde en o en annan tår.

Nu fick ni ett långt inlägg om HÄSTPRATARE.

Funderar ni på att åka till en sådan? Jag skulle inte tveka, det var helt klart värt pengarna!