Jag har tänkt att berätta om min första ponny och vår tid.


Simberg Silly Milly

Jag var 10 år när vi var och kollade på lilla Milly. Milly själv var 3,5 år. Hur dum var man inte? Hur kunde vi köpa en sån ung häst... Aja hursom.

Milly stod på en liten gård i Grums. Det var vinter och jag fick testa henne på deras grusväg.
Allt gick fint och hon var väldigt snäll. I galoppen så gjorde hon (vad jag trodde) glädjeskutt, bara ett par stycken.
Men jag skulle ha henne, ingen annan. Jag var så fast.
Mamma ville inte ha henne eftersom hon var så ung, men pappa var på min sida.
Efter mycket om & men så bestämde vi oss för att köpa henne.

Allt gick fint för oss. Vi hade massa kul ute i skogen. Jag har aldrig mött en så snäll 3,5 åring. Världens goaste.

Efter några veckor/månader så började hon att ta dessa "glädjeskutten" som senare övergick i rodeobockningar.
Vi skyllde på att hon var så ung, och hon gjorde inget annat dumt så vi trodde att det skulle gå över.
Men det gjorde det inte, utan det blev bara värre och värre.
Tillslut kunde jag inte fatta galopp, för direkt så började hon göra rodeo.

Vi beslutade oss för att lämna henne på tillridning.

Jag har inte så starkt minne av hur hon gick då, men jag kom ihåg att vi skulle testa att låta mig rida för tillridaren i ridhuset.
Det slutade med att jag for av in i väggen och tappade luften.

Milly fick lära sig att gå i form hos tillridaren, men hon hade mycket svårt för det och ville inte.

Vi fick hem henne igen efter några veckor, men hon bockade fortfarande. Dock inte lika mycket.

En gång åkte vi till Sickelsta ridhus för att rida lite där.
När mamma står på läktaren så säger en kvinna (min nuvarande dressyrtränare Erika!) som står brevid henne att "Den där hästen är halt". "Jag har en tid hos ATG på måndag, ni kan ta den för min häst är frisk"

På måndagen var vi på plats på ATG med Milly.
Efter en tids väntan så fick vi tillslut reda på att hon hade spatt i båda bakbenen. Men enligt veterinären så var det inget farligt utan vi skulle bara skritta fram lite längre än vad vi brukade.
Hon fick medecin.
Faktiskt så gick det lite bättre under den tiden! Hon bockade inte fullt så mycket!

Under tiden så bytte vi stallplats.

Efter några veckor i det stallet så tog vi ut en hästmassör.
Hon gick igenom hela hästen, kommer inte ihåg vad hon sa men hon tyckte att vi skulle åka till Mälarkliniken i Sigtuna.
Dock trodde hon inte att det skulle vara nåt fel på Milly, men det skulle bara vara bra att åka och kolla upp vad det var som gjorde att hon bockade. Hon kanske hade ont?

Vi beställde en tid och fick komma ganska snart.
Måste verkligen prisa den kliniken. Dom gjorde ALLT för att få fram felet. Ska man få reda på felet, så ska man åka dit.

I slutet tog de röntgenbilder på nacken hennes.
Det visade sig att hennes nervbanor till hjärnan skulle komma i kläm, då skulle hon tappa balansen och ramla.
Dessutom hade hon artros i nackkotor.

Veterinären tyckte vi kulle ringa försäkringsbolaget, avliva henne. För det skulle inte gå, hon skulle vara farlig. Vi skulle inte ens kunna ta ut henne i hagen ifall hon ramlade över oss.

Vi grät allihopa hela vägen hem. Inte kunde våran älskade lilla Milly bara dö för oss?

Vi beställde en tid för avlivning. Usch.

Milly blev bara 5 år. Världens underbaraste och snällaste på alla sätt.


Sista dagen, sista pussen ♥


Hon gjorde alltid så när hon åt ♥


Bjuder för Milly är så söt ♥